Juloratoriet på svenska

På söndag är det första söndagen i advent och dags för ett tidigt Bachs Juloratorium (1-3). För första gången skall jag sjunga det på svenska. Det är dubbelt förstås att arbeta med att förbereda det. Verket blir som nytt och måste arbetas igenom som ett sådant för det blir nya vokaler och konsonantkombinationer överallt. Texten kommer på ett sätt både närmare och längre ifrån än vanligt – för denna svenska version är mycket poetisk, högstämd och ålderdomlig och det har vi ju här i Sverige ofta svårt att hantera. Att en engelsman säger att ingen annan bibelöversättning låter lika bra som King James är inte särskilt utmanande men att säga att 1917 års svenska översättning är att föredra framför Bibel 2000 skulle verkligen vara det. Detta ger upphov till många intressanta diskussioner -det har redan gjort det bland de medverkande fastän vi inte mötts ännu – och kan finnas anledning att återkomma till. Först skall jag sjunga vackert om Guds misskund. När tog jag det ordet i min mun senast?

Jublen, lovsjungen / ja, prisen de dagar…