Närmar sig slutet

Nu närmar sig slutet på läsåret och igår bjöd de studerande på Helsjön på musiklinjen på en lång och härlig vårkonsert. Ja, visserligen hade konserten två avdelningar, men den tog ändå över två timmar –  det för långt. Men jag får ta ansvaret för det. Jag ville gärna att så många som möjligt, som ville komma till tals musikaliskt innan läsåret var slut, skulle få göra det. Så det var fasligt många sånger. En och annan klev fram på riktigt ur sitt skrymsle, och det är roligt. Dessa studerande är väldigt duktiga på att bjuda hit publik, så åhörarskaran var stor och entusiastisk genom hela den långa konserten.

Bara i ett nummer spökade det till sig för de framträdande med osäkerhet och omtag, och då slog det mig hur hög säkerheten i framträdandet hade varit i övrigt. När det bara hände en gång blev det charmigt, lite mänskligt.

Mitt intryck från igår är att många kunde prestera på toppen av den förmåga de har just nu.  Och det är dit vi ska, det är målet med en pedagogisk verksamhet. Den som ofta hamnar i det tillståndet utvecklas enormt. Roligt hade de också.

Förra veckan var det däremot andra bullar. Jag var både arg och ledsen, mest för att jag trodde mig veta att de kan så mycket bättre.

Och det kunde de ju.