Novakören

Idag träffade jag Novakören i Göteborg. De var trevliga. Såklart. Och duktiga. Fin klang tillsammans hade de också –  när vi gjorde övningar klingade det härligt. Sen blev det, som så ofta, mycket att tänka på i repertoaren när instuderingsarbetet och det vokaltekniska arbetet inte riktigt går i varandra. Ibland är det tröttsamt att höra mig själv påpeka samma saker hela tiden – grundläggande, grundläggande, grundläggande – men när dessa små saker får så stor effekt behöver de ju sägas.

Tänk att ord är så viktiga. Allt finns i orden. Visserligen är jag passionerat intresserad av musik för sin egen skull, men ju längre jag håller på förstår jag att all musik finns gömd i orden – annars är det inte bra musik. (Japp, ut med hakan.)

Som besökande sångpedagog är jag ju inte där för att varken döma eller bedöma någon. Jag är där för att hjälpa – om jag kan. Det tog en liten stund för gruppen att förstå. Det är märkligt hur känsligt och nära och utsatt allting med sång är.

Ett ljuvligt vackert nytt körstycke komponerat av körens dirigent Henrik Wickstrand fick jag också lära känna. Lovely! Mycket kan det vara, men det är inte tråkigt att undervisa i sång. 🙂