När musik ger tröst
Det var ett meningsfullt jobb idag. Kyrkan var i stort sett full av människor och alla var ju där för någon anhörig. Vi gav dem en musikupplevelse att leva vidare på, det vittnade ett flertal om som kom fram och tackade efteråt. Patrik spelade fantastiskt fint – o vad han sjunger med sin cello. Och Cina trollade fram silvertoner ur den nyrenoverade flygeln.
Men trots att jag vaknat med jättetjocka slemhinnor tre morgnar i rad har jag ett instrument som samarbetar fint. Det är tryggt. Och det ger mig ett mandat att tala utifrån när jag hjälper andra ett bygga teknik. Det är teknik som håller.