Fruktansvärt mycket repertoar

Imorgon börjar de studerandes jullov. Och jag har lovat julläxa till ganska många – nu är julperiodens vilotid över för en sångpedagog. Och genast blir det fruktansvärt mycket repertoar. Nästan alla behöver nytt – så i ett huj behövs det femtio sånger.

Ja, jag vet att det innebär merarbete för mig själv att ha principen att bara en studerande får sjunga en sång under ett läsår. Så det går åt fruktansvärt mycket repertoar. Men jag tror att vi alla vinner på det, både dem och jag. Jag tror att de sjunger bättre om en sång får vara ”min” utan att någon annan kommer och sjunger den bättre veckan efter. Och jag tror att jag vinner i längden av att tvinga mig själv att ha en jättestor undervisningsrepertoar.

Det är roligt att föreslå sånger när jag vet – och vid det här laget känner vi varandra ganska bra – att den som får dem kommer att jobba bra med dem. En del sånger passar ju väldigt specifikt för vissa personer. Sen finns det andra, som pedagogiskt sett är väldigt bra för många. De sångerna vill jag särskilt gärna att de hamnar där de blir genomjobbade in i minsta detalj – för i mitt (självpåtagna) system är de ju ”spärrade” för alla andra som också kunde ha nytta av dem under året. Och då måste jag hitta fler sånger som är lika pedagogiskt bra.

Och så måste jag kopiera klart med blixtens hastighet imorgon.