Poulenc La courte paille
Förra veckan träffades Mikael och jag och musicerade Poulenc en stund. Ja, det är en sport förstås att få det att låta sådär riktigt anspråkslöst. Det är det ju inte. Mycket arbete ligger bakom, en del av det långt tillbaka i tiden, men i onsdags var det just bara roligt. Jag är obeskrivligt svag för Maurice Carêmes charmerande barnkammardikter. Nu ligger de på Youtube.
Dikterna har jag tolkat till svenska och jag poängterar nogsamt att de inte är översättningar utan tolkningar!
Den sista sången (från 8:44) är den bästa. Det är en fred på jorden-dröm, inte alls lika naiv som den verkar, som är tillkommen i en tid när oron för kärnvapen var ungefär som nu.
Comments are closed, but trackbacks and pingbacks are open.