Tillit

Det är så mycket som hänger på ens tillit. Tillit, trygghet, hopp… ibland är det lätt att de där fruktansvärt viktiga orden bara blir klyschor. Men de är ju fruktansvärt viktiga.

Att ge tillit är stort. Att få någons tillit är kanske ännu större.  I rollerna som studerande och sångpedagog är de avgörande. Det är en liten tillit, såklart. Ingen av mina studerande skall dela hela sitt liv med mig. Men i den lilla relation vi har öppnar det sig så snabbt om vi lyckas etablera ärlighet och tillit. Med några har jag ju haft ett helt år på mig, vi har rimliga förväntningar på varandra. I några fall har det gått fort och enkelt. Några vet inte ens om att de har lätt för att lita utan bara gör det. Då behöver vi inte fördjupa oss i det.

Men så finns det fall när det är knivigare. Det tar fruktansvärt mycket energi. Jag kan ju inte tvinga mig till tillit. Kan jag egentligen ens gå att lita på? Men utan tillit är det svårt att hjälpa. Och det är ju att hjälpa som min uppgift går ut på, tycker jag. Vilka har jag själv litat på, i mitt liv hittills som sångerska? De är några stycken, inte många. Men de har varit oändligt betydelsefulla för mig. På riktigt.