Wie schön leuchtet der Morgenstern

Det är sån fantastisk poesi som hör till Trettondagen! Imorgon är det konsert med Bachkantater och efter gårdagens repetition känner jag mig lugn och förväntansfull. Det är ett jättefint continuo i orkestern och känns det bra med cellisterna, ja då är det mycket som faller på plats. Leander Franke är en  fin dirigent och det är tryggt att musicera under hans ledning.

Min aria Erfüllet, ihr himmlischen, göttlichen Flammen är härlig, men oväntat knepig. Svårare än den låter. Men som sagt, efter gårdagens repetition känns det bättre. Det klingar härligt i kyrkan och som en klok sångpedagogkollega har sagt: Så länge vi sjunger vill vi sjunga bättre. Och med Bach är det ju alltid så, vare sig det är klaverstycken eller sånger, att han belönar en när han tycker att man har övat tillräckligt. Frågan är om han är nöjd med mig till imorgon.