Att vandra mellan nivåer

Ibland beskrivs lärandeprocesser och kunskapsmognande i fyra stadier:

1. Omedveten inkompetens
2. Medveten inkompetens
3. Medveten kompetens
4. Omedveten kompetens

Att flytta mellan de två sista stadierna hjälper ofta tiden till med. Det inlärda eller förvärvade integreras i mig själv och blir enkelt och självklart. Att flytta mellan det andra och tredje stadiet är arbetssamt och krävande för den som lär men egentligen ganska enkelt för den som handleder. Ofta finns både ett mål på plats (vad skall jag lära mig?) och en motivation (varför skall jag lära mig?) och då är det – jämförelsevis – relativt enkelt att bistå med metodiken – alltså hur jag skall lära mig.

Jag är generellt väldigt försiktig när jag är med med människor visar tecken på att befinna sig på den första nivån. Att själv upptäcka sin inkompetens är brutalt och karaktärsprövande, men är något som kan sätta fart på ens utveckling. Men det kräver en hel del självförtroende att våga möta sin inkompetens och det behöver komma inifrån. Och just självförtroendet måste klara att ens ödmjukhet utvecklas. Och det är inte roligt. Det hör lite till sakens natur.

Men ibland undrar jag om jag är mesig fastän jag försöker vara klok och ja, försöker vara barmhärtig.