Det händer när du vilar

Det händer när du vilar heter en relativt ny bok av Tomas Sjödin som jag både vill och skulle må bra av att läsa. Jag är inte särskilt duktig på att vila. Men bra på att vara uppe i varv. Men jag övar. Och övning ger färdighet, i detta som i allting annat.

Men jag har ju vilat från att undervisa när jag har haft två veckors paus. Och det är alltid så spännande att se vad som har hänt just efter lov. Det är ofta då sprången kommer, som jag har skrivit här om flera gånger förut. Och nu hann det bli en intensiv arbetsperiod från jul och till sportlovet och sen ett rejält break. En studerande kom tillbaka med en fantastisk koncentration och motivation till utveckling som jag så gott som gett upp hoppet om att få se. Om alla terminens återstående lektioner blir i närheten av så fokuserade som denna veckas hinner det hända hur mycket som helst. En studerande hade lärt sig hela Debussys Les cloches som om det var det enklaste stycke i världen. Lite slip med franskan, förstås men lätt som en plätt. En studerande sjöng Nystroems Det enda ur Sinfonia del mare som om hon aldrig gjort annat. Det var ju ingen mening att säga att det är en fruktansvärt svår sång – det var den inte för henne och ligger som smör i hennes hals. En studerande hade tagit på allvar att verkligen lyssna på renheten i sina vokaler – och vips var de ofta skarpa, bråkiga skarvarna bara en antydan. Och en studerande sjöng Strauss Zueignung som han aldrig gjort annat. En annan håller på att kliva över ett krön med att våga klinga i sin huvudklang. Det är både meningsfullt och roligt.

Allt är förstås inte lika enkelt och roligt. Men man får väga det ena mot det andra.