Efterarbete
Det är rätt så mycket efterarbete efter ett läsår. Det är roligare än vanligt i år. Man vet aldrig när man gör sina utvecklingssprång och jag har nått längre både i det praktiska undervisningshantverket och i mitt generella pedagogiska tänkande. Jag har liksom fått sådana där moccabitar på armbågarna på min inre tweedkavaj. Igår hade vi ett ovanligt bra möte i kollegiet och diskuterade övergripande, strukturella frågor på ett intressant sätt. De frågorna trängs alltför ofta tillbaka av det akuta, det som måste verkställas på kort sikt.