Johannespassionen över
Igår sjöng jag Bachs Johannespassionen, detta ett av de härligaste av alla kyrkomusikaliska verk som finns. Min insats bestod av två arior och en kort ensemble. Det är en särskild utmaning att sjunga så lite. Ariorna är inte småpotatis, verkligen inte, men det går åt mycket mental energi för att sjunga de där tio minuterna i konserten – fysiskt är det förstås mer krävande att sjunga ett långt parti men inte i huvudet. Det gick i alla fall fint och idag känns det (för hundrade gången) som om våren verkligen är på väg. Är det på riktigt idag?