Wohin?
En del saker borde man bara ha i blodet. Sopranstämman i Eilt, ihr eingefocht’nen Seele i Johannespassionen är en sådan sak. Och jag har ju sjungit den för länge sedan, som korist, men den är riktigt lömsk. På söndag är kören befriade från denna sats, den framförs som aria med solisttrio. Men o, så lätt det är att snubbla, så fort man slappnar av är man för sen…
Men under John Elliot Gardiners ledning snubblas det inte: