Underbar Puccini

Om några veckor sjunger jag solo i ett av Puccinis ungdomsverk, Messa di Gloria. Det är normalt sett ett tenorsolo, men jag tackade ja utan betänketid.

Vilken underbar musik! Jag älskar verkligen att sjunga Puccini. Förstås har jag en del riktigt fina arior instuderade, men jag har inte haft så mycket användning för dem. Det har jag nu, indirekt och direkt. Jag djupdyker i Syster Angelicas Senza mamma som etyd. Den var jag inte så intresserad av när jag var yngre – nu är den högintressant. Och ovanligt svår. Idel a-moll och ett parti i F-dur – ovanligt i Puccini och mycket lurigt. Jag behöver skärskåda varenda vokal – nyttigt.

I Messa di gloria är det en ljuvlig aria i Dess-dur med härliga höjdpunkter. Et incarnatus tillsammans med kören är också vackert och slutligen ett lite hurtigt Agnus Dei där jag får smälta samman i duett med barytonsolisten. Musik som jag aldrig ens hoppats på att få sjunga är förstås särskilt intressant.

Konserten skall framföras två gånger; på pingstafton i Trollhättans kyrka. Där har jag aldrig varit så det blir spännande. På pingstdagen i nyrenoverade S:t Olofs kyrka i Falköping. Där har man bland annat, med Riksantikvarieämbetets goda minne, tagit bort alla kyrkbänkar. Jag kan knappt bärga mig.