Messa di gloria

Helt slut efter en intensiv men rolig konserthelg med Puccinis Messa di gloria. Ett härligt, noggrant och glädjefyllt musicerande från alla inblandade. Hundra procent underbart att få sjunga detta. Jag hade inte räknat med att få göra Puccini med orkester i princip någonsin. Det var en njutning att göra. Partiet ligger verkligen bekvämt och den skira och färgrika orkestersatsen lyfter rösten till himlarymderna.

För egen del var mina insatser lite bättre igår i Trollhättan men helheten idag i Falköping var snäppet upp – ett bra tillfälle att tagga ner sin egen betydelse.

Egentligen skrev ju kompositören för tre solister; tenor, baryton och bas, men i denna produktion sjöngs solopartierna av en sopran och en baryton. Till en början varjag lite fundersam på hur duetten skulle klinga en oktav isär, men det lät mycket bra. När jag studerat in min aria bestämde jag mig för att betrakta greppet som en elegant form av normkritisk läsning av Puccinis partitur.

Texten är en och läsningarna är många.